Assistans tack!
Go hard or Go home! Ett uttryck som jag inte riktigt gillar i alla aspekter, men det var orden som Marko beskrev min inställning till mina högintensiva träningspass och det stämmer nog ganska bra. Något som jag fick känna av efteråt, varför kan jag inte bara trappa upp lite lätt? Jag vet att jag ofta gnäller på träningsvärk, men ni förstår inte hur mycket träningsvärk jag faktiskt får. Speciellt när jag inte tränat på ett tag, phu vilken pärs det är. Det började redan på eftermiddagen på måndagen, kände hur sätesmusklerna började ömma och på kvällen föll jag ner på toastolen för musklerna i baksida och rumpa gjorde så ont, ni som haft träningsvärk ni vet vad jag menar ;)
Under gårdagen gick jag som en tant, en riktigt skröpplig gammal tant, allt gjorde verkligen ont. Hade även spänningshuvudvärk och vet inte om det var att jag hade träningsvärk i nacken också eller om det var något helt annat. Hursom hade jag behövt assistans i allt jag gjorde, jobbigast var att ta på sig strumpor och skor, aj aj aj! Jag är hopplös när det kommer till träningsvärk, tack och lov har jag min peak ca 24 timmar efter träningspasset så även om jag går lite roligt idag också (i alla fall tills jag fått upp lite värme i musklerna) så känner jag idag att jag i alla fall kan röra mig utan plåga. Varför utsätter jag mig för det? För det är ju rätt gött att träna ändå och det är roligt att känna sig starkare och det är rätt skönt med träningsvärk (men inte när den är som nu, får helt enkelt inte ha 3 veckors pauser) för i slutändan så älskar jag ju träning och allt det för med sig! :)
