Slut

Nu är jag hemma på svensk mark igen, hemma i katrineholm, i mitt hus. Efter ett sorligt hejdå och en oändlig resa med två försenade flyg av två möjliga och en evighetslång väntan på min ena väska då den kom i sista högen upp på bandet så fick jag äntligen träffa mamma, pappa, Sanna och Marko som stog och väntade på mig :) Vi åkte till max och åt brunch mmm vad gott med riktig hamburgare :) Sen en bilresa hemmåt, på vägen hem hade en kvinna och hennes två barn kört av vägen och snurrat runt i snön, vi var först att passera och se dom så vi stannade och lät barnen värma sig i våran bil och sen väntade vi på att kvinnans pappa skulle komma och hämta dom. Ingen var skadad så det var skönt, men det var lite otäckt när vi såg dom stå där i diket och vinka efter hjälp.


Johanna och Nils på flygplatsen

Fick höra en julkör som sjöng på flygplatsen för alla resande :)

Väl hemma packade jag upp delar av min packning, sov en stund i Markos famn i soffan och sen på kvällen kom Markos föräldrar och vi åt en god middag som jag beställt, lassagne och härlig sallad och sen kladdkaka på det :) En mysig och trevlig kväll, sen sov jag gott vid elva tiden när mina ögon inte orkade mer. Idag känner jag mig lite mer som människa än vad jag gjorde igår. Jag är genomförkyld så det blir ingen fotbollsträning ikväll som jag hade hoppats på att jag skulle orka med. Det känns skönt att vara hemma, men det tar nog några dagar innan jag riktigt landat. Nu är mitt äventyr slut på riktigt och jag avslutar kategorin Usa, Ohio, Columbus med detta inlägg. Ha det fint allihopa :)

Sista blogg inlägget från amerikat

Arla morgonstund har guld i mun. Sov hela natten, för första gången den här veckan, förkylningen har inte varit nådig frammåt nätterna, fast i och för sig så är 5 ½ timmes sömn kanske inte en full natt :P Medvetet val dock, jag vill vara trött på planet hem för att lättare kunna "tappa" sex timmar av dygnet och ställa om kroppen. Jag undrar hur det kommer att gå, känns som det kommer vara svårare att tappa timmar än att lägga till timmar.

Vid klockan halv tolv ska vi lämna huset och åka mot flygplatsen, 13.50 går flyget till New York och klockan halv sex går flyget från New York till Sverige. Ber till gudarna att jag slipper förseningar då mitt byte är ganska tidspressat och att förkylningen inte ska ta kål på mina öron uppe i luften. Halv åtta imorgon svensk tid (halv två på natten amerikansk tid) ska jag ha fötterna på svensk mark igen om tiderna hålls :)

Det känns inte som att jag förstått att jag ska åka hem, jag kommer att sakna Nils framförallt och det känns lite märkligt att han inte kommer komma ihåg dom här tre månaderna som är något jag aldrig kommer att glömma.
Jag är samma Erika som åkte, samtidigt som jag inte är det. Jag har fått lära mig massor, testat mina gränser och skapat en hel bunt minnen som jag vet kommer finnas med mig resten av livet. Det känns nog vemodigt att lämna det här äventyret, men samtidigt känns det helt rätt. Var sak har sin tid, nu väntar nya utmaningar och nya äventyr finns att leta upp. Jag är jätte glad att Johanna och Ryan ville ha mig här och tacksam för allt som dom gjort för mig och visat mig. Jag ångrar inte en sekund att jag tackade ja och begav mig iväg på det här äventyret.
Mer personlig än så tänker jag inte bli. Vi hörs när jag är på svensk mark igen! Ha det bäst alla där ute :)

Hej då på ett tag..

 
Sista kvällen i USA har jag spenderat med Jessica och det var ett perfekt sätt att avsluta den här resan på. Det blev bowling, 1,5 dollars bio och Wendys burgare på det :) Super trevligt som vanligt med den tjejen och många skratt. Känns konstigt att jag inte kommer träffa Jessica på ett tag, men vi kommer ses igen :) Ganska häftigt om man börjar tänka på det hela att vi kom hit ungefär samtidigt, enda svenska au pairerna i Columbus, tog kontakt via internet en vild chansning och att vi blev vänner, hade ju lika gärna kunnat visa sig att vi inte alls skulle trivas i varandras sällskap. Synd att vi bor så långt ifrån varandra hemma i Sverige, men kul att vi lärt känna varandra för hade vi varit i Sverige hade våra vägar troligtvis aldrig korsats. Som du sa Jessica det här är inte hej då för alltid, vi ses igen!
 
Urgulliga Jessica i sin halloween kostym :)    
Visa fler inlägg